Väldigt vackra

Jag ägnade dagen åt att vara sjuk och eländig. Men eftersom jag hade jeans för första gången på sisådär ett halvår tänkte jag att det var  värt ett foto. Börjar inse att det faktiskt ser okej ut när jag har byxor.

Sen tänkte jag att man inte är mer pepp än man gör sig så jag svidade om till nyårsklänningen och lekte lite med den. Ny och fin från Beyond Retro, jag älskar.

Men sen ropade min gamla studentklänning på mig att den ville ut, har ju knappt haft den på fyra, snart fem år. Kanske blir det den i morgon? Den är lite för fancy för en vanlig utekväll så borde väl passa på när jag har chans att ha den. Den frasar så fint när man går.

Märks det att jag har en ny fantastisk systemkamera som är väldigt rolig att leka med? Annars är jag miserabel och tycker synd om mig själv: jag är sjuk, pluggar inte som jag borde, bråkar med mitt ex och funderar på att säga upp kontakten, vill mest ha en kram osv osv osv. Nya året måste bli bättre. Mitt enda nyårslöfte är att sluta kräkas och det har jag förberett mig för genom att stå med huvudet i toaletten varje dag den här veckan. Peppen.

Det känns som om jag har våldtagit mig själv.
Jag ville inte ha sex i söndags, kände det när vi hånglat ett tag. Men jag gjorde det ändå, tänkte att det är ju jobbigt att säga nej nu, har man sagt A får man säga B typ. Är ju helt sjukt i huvudet men det var så jag tänkte, vilket har gjort att jag har mått skit hela veckan och får rysningar varje gång jag tänker på killen, som i sin tur absolut inte gjort det minsta fel. Från hans synvinkel var jag på hela tiden och han fattade nog ingenting när jag efteråt betedde mig som om jag ville dö. Att bli tvingad till sex mot sin vilja är våldtäkt men jag gjorde det mot mig själv. Har jag så lite respekt för min egen kropp att jag känner mig tvingad att ge den till vem som helst som vill ha den? Inte helt men nog lutar det lite ditåt.

Pratade med en kompis om det, hon har gjort samma grej flera gånger. Trots att hon egentligen inte njuter av sex så har hon det ändå för att killen vill, vilket såklart gör det ännu svårare att känna nån lust över huvud taget. Vi pratade om att det känns fel att som tjej säga nej eftersom man då blir en sån tjej som inte har någon egen lust och som kräver tio dejter innan hon gör något. Men det är ju helt fel att tänka så, i strävan efter att visa att tjejer har lika mycket lust som killar så glömmer vi att lyssna på oss själva och se om vi verkligen vill.
Får väl bara be om ursäkt till mig själv och lova att aldrig göra det igen.

Varje gång jag går in på blogg.se så blir jag så irriterad. Är detta verkligen vad vi bryr oss om? Let's dance, melodifestivalen, modebloggar osv osv osv. Bloggar är en fantastisk möjlighet för alla att skriva om vad de vill och läsa om vad de vill och så väljer vi detta?? Jag är inte heller nåt bra exempel för min blogg handlar ju bara om mig själv och mitt gnäll men det finns de som skriver om intressanta och viktiga saker, varför hamnar inte de på första sidan? Just nu händer massor av sjukt viktiga och intressanta saker både i Sverige och omvärlden och ingen jävel bryr sig. Nya EU-fördraget trädde ikraft igår, Demanjuk ställs inför rätta för hans brott under förintelsen, det drar ihop sig mot valår i Sverige, klimatmötet i Köpenhamn är om några dagar. Och så gnäller folk på att politiker fattar fel beslut men har de själva nån jävla aning om nånting alls? NEJ det har de inte. Väldigt få av mina vänner har den minsta koll på vad nya EU-fördraget innebär och varför det är viktigt, hur ska de då kunna göra ett bra och övertänkt val i nästa Europaparlamentval? Om de ens röstar that is.

Nej nu ska jag dyka ner i böckerna igen.

Efter att ha lyckats med konststycket att helt nykter hångla upp en kompis som jag trodde att jag hade känslor för (tills jag kysste honom och tänkte på någon annan) så känns det som att jag har fått nog för ett litet tag. Att hångla och ligga med random människor har varit jättekul under hösten men nu ger det mig inte så jävla mycket. Okej nu lät det som att jag har gått helt över styr men nä, har strulat med kanske.. fem? Inte mer. Inte för att jag vill ha ett förhållande heller, jag vill bara vara med mig själv och mina vänner.

Hela grejen med min kompis hände i söndags och i måndags vaknade jag med total ångest, sömnbrist och självhat vilket ledde till för lite pluggande och för mycket ätande. Inte bra MEN första dagen det hänt på tre veckor. Så jag förtjänar ändå applåder, och om allt går bra resten av veckan så har jag haft den bästa månaden på i alla fall fem år. Känns jävligt bra.