Resemat
Det förvånar mig hur bra det gick att äta i London. För mig brukar det vara sjukt svårt att äta inför andra, jag känner mig aldrig så duktig som när jag låter bli och får andras undrande blickar på mig. Förut när jag har rest har jag försök att äta lite och ofta precis som jag gör i Sverige men det funkar väldigt dåligt eftersom de jag reser med oftast vill äta färre gånger och mer varje gång så som man ju oftast gör när man äter på restauranger hela tiden. Så då äter jag lite till lunch och sen vågar jag inte köpa mellanmål eftersom ingen annan vill ha, och så blir jag hungrig och får ångest och kan inte äta alls. Ingen bra deal.
Den här gången försökte jag istället äta när alla andra gjorde det och äta lika mycket. Eller nästan ska jag väl säga för jag hade fortfarande i mig att jag var tvungen att äta i alla fall lite mindre än dem. Men eftersom jag åkte med personer som inte har det minsta problem med maten, varav tre killar som kan äta hur mycket som helst, så kunde jag få i mig mycket och ändå inte känna mig glupsk. Det kändes också väldigt skönt att vi oftast hamnade på ställen där det enda vegetariska var en falafelrulle eller linsgryta med ris, hade det funnits massa sallader hade jag känt mig tvungen att äta dem men nu kunde jag inte. Så jag åt mat jag aldrig hade vågat i sverige, som stora paninis med mozarella, och det gick underbart bra. Och gick jag upp i vikt av det? Nej, tvärt om faktiskt. Nu känner jag att jag vågar köpa en macka om jag glömmer ta med lunch till skolan, förut klarade jag inte det utan satt med frukt och yoghurt istället. Och det känns helt fantastiskt: att inse att världen inte rasar samman om jag äter en macka på vitt bröd, jag kommer inte att gå upp tusen kilo eller gå hem och hetsa.
Hur går det för er när ni är bortresta?
Den här gången försökte jag istället äta när alla andra gjorde det och äta lika mycket. Eller nästan ska jag väl säga för jag hade fortfarande i mig att jag var tvungen att äta i alla fall lite mindre än dem. Men eftersom jag åkte med personer som inte har det minsta problem med maten, varav tre killar som kan äta hur mycket som helst, så kunde jag få i mig mycket och ändå inte känna mig glupsk. Det kändes också väldigt skönt att vi oftast hamnade på ställen där det enda vegetariska var en falafelrulle eller linsgryta med ris, hade det funnits massa sallader hade jag känt mig tvungen att äta dem men nu kunde jag inte. Så jag åt mat jag aldrig hade vågat i sverige, som stora paninis med mozarella, och det gick underbart bra. Och gick jag upp i vikt av det? Nej, tvärt om faktiskt. Nu känner jag att jag vågar köpa en macka om jag glömmer ta med lunch till skolan, förut klarade jag inte det utan satt med frukt och yoghurt istället. Och det känns helt fantastiskt: att inse att världen inte rasar samman om jag äter en macka på vitt bröd, jag kommer inte att gå upp tusen kilo eller gå hem och hetsa.
Hur går det för er när ni är bortresta?
Kommentarer
Postat av: ebba
Ush fattar precis vad du menar! Både att allt blir så komplicerat och omständigt med mat så fort man inte är hemma och själv har kontroll, och det där löjliga att man alltid måste beställa det absolut nyttigaste på menyn för att inte känna sig som en kossa inför omvärlden... Det är superbra att du kan äta en macka på vitt bröd utan att få hetsbegär efteråt! Tyvärr så klarar jag inte av varken bröd eller pasta... och att inte tillåta sig det gör ju att det blir en ännu värre trigger, ond cirkel... (jag inbillar mig att den bryts så fort jag gått ned 4 kg..)
Hur går skolan? Har ni skrivit sista tentan nu eller har ni en kurs till att tenta av innan jul?
Trackback
