Väldigt vackra

Jag förstår inte hur jag kan titta på Babel och bli exalterad över Joyce Carol Oates. Hur jag kan vaxa bikinilinjen, bli hungrig och göra en sallad, läsa bloggar och svara på sms. Jag borde klä mig i svart och sitta med tusen tända ljus jag borde skrika klaga och slita mitt hår. För någonting har dött det är inte längre vi det är du och det är jag. Eller kommer att bli när jag hör din röst i telefonen, för sista gången men det vet du inte om. Du kommer att säga Hey sweetie och ha varma lena rösten du kommer att fråga om min dag och bli omtänksamt orolig när du hör att jag är ledsen. Nu sover du och är lugn och glad för vi ska prata i morgon, du är glad för du tänker att vi kommer att lösa alla problem vi har för det är så du alltid tänker. Jag vill kräkas.