Update
Blir inte så mycket skrivet här för tillfället känner jag. Mest för att jag fortfarande är ledsen och fortfarande inte kan äta och jag känner verkligen inte för att förvandla min blogg till en svältblogg. Även om nu inte-ätandet är så ofrivilligt det går. Känns ironiskt att jag är bättre på att svälta mig nu än jag någonsin varit. Kanske är det just för att det är ofrivilligt.
Idag har jag i alla fall fått i mig både smoothie, riskakor och varma koppen så det blir bättre. I onsdags svimmade jag för första gången i mitt liv och det gjorde mig skiträdd, så kan jag ju inte hålla på. Så nu är det dags att ta i med hårdhandskarna. Orka svälta bort hela sommaren.
Har haft regnfylld dag på stan med vänner jag inte träffat på länge, vänner jag i gymnasiet var helt säker att jag skulle tappa kontakten med dagen efter studenten. Men det har inte skett och tack gud för det.
Regn regn regn, det är Fever Ray väder och ganska mysigt.
Jag kan inte sitta still en sekund, länge sen min lägenhet var så här välstädad.
Har haft regnfylld dag på stan med vänner jag inte träffat på länge, vänner jag i gymnasiet var helt säker att jag skulle tappa kontakten med dagen efter studenten. Men det har inte skett och tack gud för det.
Regn regn regn, det är Fever Ray väder och ganska mysigt.
Jag kan inte sitta still en sekund, länge sen min lägenhet var så här välstädad.
Heppy heppy
Hitills har min födelsedag inte varit vad den borde. Vid fem kommer människor så kanske det blir bättre då.
Ätit idag: en smoothie och en varma koppen. Precis samma som igår. Jag vill verkligen inte ha det så här, jag vill äta men det är fysiskt jävla omöjligt. Och det har inget med kroppsuppfattningen att göra alls. Alla sånger alla dikter, det som bäst beskriver situationen är en dikt av Drayton från 1500-talet.
You not alone, when you are still alone,
O God, from you that I could private be.
Since you one were, I never since was one,
Since you in me, myself since out of me,
transportated from myself into your being.
Though either distant, present yet to either,
Sensless with to much joy, each other seeing,
and only absent when we are together.
Give me my self, and take your self again;
devise some means but how I may forsake you.
So much is mine, that doth with you remain,
that taking what is mine, with me I take you.
You do bewitch me: O that I could fly
From my self you, or your own self I
Nu jäklar
Mina damer och herrar, nu har det hänt. Jag är närmre 25 än 18.
Hm.
Har spenderat min kväll med att storstäda badrummet för att förbereda mig på min kommande mogenhet. Nu ska jag sova för att i morgon dricka vin i tyllklänning, enda rätta sättet att fira en 22 årsdag.
Hm.
Har spenderat min kväll med att storstäda badrummet för att förbereda mig på min kommande mogenhet. Nu ska jag sova för att i morgon dricka vin i tyllklänning, enda rätta sättet att fira en 22 årsdag.
Söndag
Nu är jag hemma igen. Landet var helt okej, bortsett ifrån att jag gömde mig på mitt rum och grät ungefär en gång i timmen. Det är så typiskt, jag var så jävla lycklig förra helgen. Random sex och lata dagar vid stranden där jag kände mig helt okej med både kropp och själ.Men sen blir det bakslag såklart.
Jag kan inte äta, vilket skrämmer mig. Jag kan vara sjukt hungrig men så fort jag sitter med maten framför mig kommer tankarna på mitt ex och hans nya tjej, och bilden av att de är tillsammans och jag sitter hemma och äter får mig att må alldeles för illa för att ens tänka på att äta. Det har varit så i en vecka nu.
Missförstå mig rätt, jag har inte fastat i en vecka men jag får inte i mig vad jag borde. Ska jag vara ärlig så finns det såklart en stor del av min hjärna som älskar det och som manar fram tankarna så fort de håller på att försvinna.
Gud vad jag inte har lust med det här. Meen, jag är juridikmaterial och håller mig till tydlig fakta. Har läst att en depression utlöst av yttre faktorer (och som alltså inte beror på seratoninbalansen i hjärnan) bara varar i max 10-12 dagar hos en i övrigt frisk människa. Låter bra det där.
