Väldigt vackra

Ledsen att jag inte skrivit. Sanningen är väl att jag har haft för mycket att tänka på som jag verkligen inte ville tänka på, och därför inte ville skriva ned, men samtidigt kunde jag inte skriva om annat. Massor av ångest för att mitt ex flyttat ifrån australien till stockholm, vi hade inte setts sen i december och då var vi tillsammans. Sen gjorde vi slut över telefon i april men lämnade ett fönster öppet för att bli tillsammans igen när han flyttade hit. Men så blev han kär i någon i Melbourne och kom över mig medan jag aldrig kom över honom. Nu är han här och fortfarande kär i henne han lämnade kvar, och vill inte vara annat än vänner.
Det gör ont ont ont men känns ändå mer okej än jag trodde. Vi känner varandra bättre än några andra och är fortfarande jättebra vänner. Hur det funkar logiskt förstår jag inte, vi borde hata varandra men det gör vi inte. 

Att träffa honom och se hans förvåning över hur bra jag mår, att jag är mycket gladare, piggare, snyggare och mer utåtriktad än förut var underbart och den bästa bekräftelsen jag kunnat få. För vet ni? Alla matmonster är borta. Kanske bara för ett tag kanske för alltid men allt jag vet är att jag aldrigt mått så bra som jag gör nu. Och det gör det lättare att acceptera att mitt ex inte är kär i mig längre, jag tar det inte som ett bevis på att jag är dålig.

När jag slutade uppdatera bloggen tänkte jag att jag skulle skriva igen när jag mådde bra. Och ser man på, det gör jag. Tidigare än jag trodde. Det känns som att det friska livet äntligen kan börja på allvar.