Pepp tack?
Så jättefina människor som läser här, lite peppande ord vore underbart just nu. Och råd, behöver verkligen råd.
Känner igen mig.
Det är okej.
Tycker det verkar bra att du reflekterar och skriver av dig. Även om det inte alls känns så nu, så kommer det en tid när allt det här är över. Och du är fri från detta.
Du KAN. Det viktigaste är nog inte att veta exakt hur, utan att bara ha entilltro till att det kommer att gå. Och att varje dag är ett framsteg oavsett om dagen innehåller snedsteg.
Hoppas på dig!
/Marie.
Känner igen mig.
Det är okej.
Tycker det verkar bra att du reflekterar och skriver av dig. Även om det inte alls känns så nu, så kommer det en tid när allt det här är över. Och du är fri från detta.
Du KAN. Det viktigaste är nog inte att veta exakt hur, utan att bara ha entilltro till att det kommer att gå. Och att varje dag är ett framsteg oavsett om dagen innehåller snedsteg.
Hoppas på dig!
/Marie.
Jag förstår verkligen den brutala ångesten. MEN varje gång du möter ångesten och lyckas hantera den, blir du starkare och ditt riktiga jag får en chans att kliva fram. Sakta men säkert kommer du få tillbaka ditt liv. Det liv du förtjänar att leva.
Jag är i en liknande situation. Insåg att om jag ska bli frisk måste jag släppa taget, släppa in obehaget. Nu kör vi tycker jag!
Peppkramar!
Ibland kan man få samma känsla av att bara släppa all planering och måsten och lägga sig under två täcken och somna bort. Ofta hetsar (hetsade) jag för att jag var stressad av en massa måsten med skola och jobb och vara social osv. När man hetsar ger man sig en ursäkt till att "försvinna", kan det vara så du känner just nu?
Tänk på att det går över!
Kram och lycka till!!
Du verkar vara på god väg tycker jag. Du vet att det bästa för dig är att träffa folk just för att distrahera tankarna så gå på den känslan även om du helst av allt vill bara vill stänga in dig..ensam..Det är inte lätt, jag vet alltför väl, men kämpa på nu. Tänk en stund i taget, en sekund i taget. För varje sekund du klarar av så kommer du bli allt starkare. Du klarar ta dig upp ur svackan....jag lovar...Kämpa på nu / Kramar:)
Du verkar ha kommit en ordentlig bit på vägen tycker jag. Fortsätt kämpa och fortsätt försöka ta hand om dig själv och göra saker som gör dig gott(som att träffa folk). En dag i taget, jag hejar på dig!:)
du kommer ur det, snart, det är som det alltid är - upp och ner! försök minnas de bra stunder du haft och lita på din egen förmåga att ta dig ur det här!
sommaren har varit...surrealistisk, men nyttig ur vissa synpunkter och jobbig ur andra. det kanske låter skumt, men du har inte lust att mailkonversera lite iochmed att jag inte har någon blogg?
