Vägen ut
Jag körde lite samma strategi. När jag kände mig trött, ledsen, ensam, ful eller vad det nu var och ville ha tusen kilo glass för att bota det så gav jag mig själv vad jag ville ha, samtidigt som jag mycket noga gav akt på mina egna känslor innan före och under. Jag åt onyttigheter varje dag men det blev ingen hets eftersom det förbjudna elementet var borta. Och efter ett tag registrerade hjärnan också att maten faktiskt inte hjälpte mot känslorna. Det gick inte direkt men det gick.
Det var otroligt svårt att släppa paniken över hur tjock jag skulle bli, att inte tveka på om det här var rätt eller inte. Jag gick upp men inte alls så mycket som jag trodde att jag skulle göra, och nu har jag gått ner det mesta av det igen. Min kropp är snyggare och mer välproportionerad än den var innan jag började äta vad helst jag ville.
Jag tror att det här sättet var det enda jag kunde använt för att må bra, hade jag försökt få bort hetsningarna med kontroll av något slag så hade suget alltid funnits där. Nu känns det som att maten har förlorat all annan betydelse än att vara näring och gott. Säkert kommer jag att få återfall men jag tror ändå att den här vägen var den bästa för mig.
Vilken fin blogg! Jag ska läsa hela någon dag. Vill bara skriva att jag känner igen mig i det du skriver. Jag har haft bulimi i två år, men jag har de senaste månaderna märkt att jag inte äter lika mycket när jag hetsar (2-3 gånger/vecka), kanske en halv liter glass och ett choklad, sen är det inte "kul" längre. Jag tror att det beror på att jag bor själv nu och att äta en massa är inte längre så skamligt och förbjudet, inget jag behöver smyga med. låter det vettigt? :) Är i alla fall glad över att jag inte äter lika mycket under hets längre, då slipper man lite av biverkningarna, som svullen mage och illamående.
Kram och lycka till i fortsättningen!
Vad intressant! Låter vettigt. Kan också vara bra för man får se lite vad som händer om man skulle gå upp i vikt. Liksom "vad är det värsta som kan hända"?- Att bli tjock, det är ju typ min största rädsla och det är väl det som väcker ångesten när man hetsar.
Jag hoppas att jag kan klara av att göra sådär när jag flyttar och bor själv, precis som Lovisa skriver.
Kul att det går bra för dig!
Vad härligt att du lyckats komma så långt med dig själv! Jag har sedan 2 veckor tillbaks börjat med samma metod. Jag FÅR äta allt. Naturligtvis är jag, precis som du varit, rädd för att bli tjock. Hur länge har du lyckats hålla på så här (att inte kräkas eller svälta)? För mig är 2 veckor utan att hänga över toaletten helt otroligt bra.
Kram och kämpa på!
Tack för fin blogg! Vad skönt att läsa att du har hittat en väg som fungerar för dig! Författaren till boken som du nämnde heter Geneen Roth och har skrivit massa bra böcker kring hetsen kring mat, vikt osv. Jag rekommenderar dem alla!
http://www.amazon.com/s/ref=nb_ss?url=search-alias%3Daps&field-keywords=geneen+roth&x=0&y=0
Tack för fina kommentarer! Jag har nog klarat mig utan att svälta eller hetsa i ungefär en och en halv månad, hoppas hoppas att det fortsätter så. Och det funkar verkligen mycket bättre när man bor själv, i alla fall för mig, eftersom man slipper mycket av hemlighetsmakeriet som ni säger. Ingen att förklara för när maten försvinner ifrån skafferiet. Vilka metoder som funkar för var och en är ju såklart individuellt men jag kände direkt när jag läste roths bok att den här var den rätta för mig, och känner man så kan jag verkligen rekommendera den. Det ÄR inte kul när man går upp i vikt men det är som du skriver lalala att när det väl hänt så inser man att det faktiskt inte är så farligt. Livet går vidare. Lycka till allihopa och berätta hur det går för er!
