Väldigt vackra

Hemma ifrån landet. Jag mår inte bra där, måste inse det. Det känns väldigt sorgligt eftersom jag på ett sätt älskar landet, där jag var varje sommar som barn och där varje sten och buske påminner om tusentals invecklade lekar. Men jag klarar inte maten där, jag har tråkigt och slår lovar runt kylskåpet. Ingen hets men småätande som får mig att må skit.

Problemet är att jag måste dit igen om en vecka, då kommer resten av släkten och ska fira min födelsedag. The big two two. Ska förbereda mig så in i helvete, ta med datorn så jag kan skriva av mig även om det inte finns internet, massor av böcker och tyg så jag kan göra hattar = min nya favoritsysselsättning. Ska lägga upp en bild om jag lyckas ta en.

Egentligen borde jag väl fokusera på den underbara känslan när jag kom hem till min lägenhet. Alla måsten all ångest bara släppte, jag slutade tänka på mat på en sekund och var bara lycklig. Tänk vad långt jag kommit ändå. Jag har lyckats skapa den här tryggheten och jag har gjort det helt själv.

Till sist: att det finns underbara människor som läser här och kommenterar gör mig så lycklig. Här skriver jag om saker jag knappt pratar om med mina bästa vänner och känslan när folk läser, accepterar och uppmuntrar är en av de bästa som finns. Kärlek.