Väldigt vackra

Gud jag har ingen motivation att plugga. Min hjärna känns som sirap, som smutsvattnet som rinner ner i avloppen utanför på gatan. Men jag måste för jag har tenta på torsdag och känner inte alls att jag kan ordentligt. Det handlar om familjerätt, om hur man fördelar arv och hur man gör bodelningar. Verkar kanske inte så svårt men det finns tusentals regeler man inte tänker på. Presumtionsregler om hur gåvor till bröstarvingar ska ses som förskott på arv någon?

Vad jag insåg i helgen var hur min inställning till mat egentligen ser ut. Hur mycket jag använder det till tröst och för att må bättre. Eller, jag tror att det ska få mig att må bättre men det händer ju aldrig. Som sagt är det nåt vi alla hört tusen gånger men det krävs fortfarande att man får ett klick i hjärnan och ser sina egna vanor utifrån.

Jag tror att det är väldigt vanligt bland oss med olika matproblem att se maten som väldigt starkt kopplad till känslor och humör. Nu pratar jag inte om maten som kopplad till viktnedgång och på det viset kopplad till känslor. Men under alla år som ätstörd har jag ätit när jag behöver extra energi för att vara glad, för att orka plugga eller vad det nu är. Eftersom jag aldrig ätit tillräckligt så har maten varit min dunderhonung jag tagit till när det behövts. Nu är det inte så längre, min kropp får mat när den behöver och mår nog helt okej, men min inställning är fortfarande att mat eller godis kan "bota" mig när jag är ledsen, trött eller nere. Och det måste jag ändra på, men känner mig väldigt hoppfull nu när jag äntligen har insett det.