Att förlåta
Slutklämmen var hur mycket bättre jag skulle klara mig i livet, hur jag skulle få en fantastisk karriär och de bli städare. Då hade jag inte räknat med Facebook, att jag faktiskt skulle kunna veta vad det blev av alla dem som jag inte sagt ett ord till sedan den sista kvällen efter avslutningen i nian. Nu vet jag att tjejen jag skrev brevet till studerar till biolog, att en anna tjej är sjukskriven tatuerare och en tredje tvåbarnsmor. Det rör mig inte i ryggen, jag hoppas att alla tre är lyckliga med vad de valt. Och det gör mig så glad, inte för tjejernas skull för de spelar ingen roll i hela världen men för min egen för jag har släppt hatet jag bar på i så himla många år. De är luft för mig och de får göra precis vad de vill, jag önskar dem lycka till och tänker aldrig på dem igen.
Jag trodde jag hade hittat varenda blogg som hade med "matproblem" att göra (har själv pendlat från ortorexi till anorexi till bulimi till att nu mest hetsäta... suck) MEN aldrig förr läst något så klokt som denna. Och du har ett helt fantastiskt vackert ansikte, och insidan verkar vara minst lika vacker.
Tack för fantastisk läsning!
Y= Gud vad glad jag blev av din kommentar! och jag är precis i din situation, är också mest i hetsätningsträsket nu. Försöker se det som ett tillfriskningssteg ifrån bulimin för annars känns det för hopplöst.. Lycka till med allt, vore kul att höra mer om hur det går för dig :)
kram
Jo, det är nog ngt slags tillfriskningssteg, men biverkningarna med viktuppgång är ju sådär om man ska vara ärlig... Iallafall, det inlägget du skrev med måltidsordningen här ovanför är nog helt rätt metod. Jag tror jag klarade säkert två hetsfria månader (bara måttlig överätning ibland) genom att äta så - och så fort jag slutar äta ordentligt, byter ut middag/lunch mot "frukostmat", hoppar över ett mål, så slår det fel. ALLTID. Så, det är nog helt rätt sätt, men än så länge är jag sjukt ostabil.
Som precis i detta nu - blev bjuden på ett wienerbröd hos min syster i eftermiddags. Jag har nu tänkt på detta wienerbröd i två timmar (tack gode gud att jag inte gick hem direkt, för då hade jag garanterat hetsat) - dividerat fram och tillbaka i huvudet med mig själv om jag ska hem och hetsa, alternativt hoppa över middagen (för småsjuk är jag så kompensationsträning blir inte av)
TVÅ timmar. Ett wienerbröd. Har gett mig satan på nu att äta ordentlig middag och sen kvällsmål. Ändå.
Ja, shit, nu blev det lite mkt ego-tänk över det hela. Jag har ingen blogg - tror jag skulle lägga ner alltför mycket tid på den (sån där tid jag egentligen inte har... ;)) - men räkna med att jag läser och kommenterar här. Som alltid är det skönt att veta att man inte är ensam!
Kram, och hoppas din kväll blir bra!
