Jag och det onda

Många av oss ätstörda skriver och tänker på ätstörningen som ett annat väsen, skilt ifrån oss själva. Det är hjärnspöken, demoner och matmonster. Jag gör det själv då och då.

Jag vet inte om det är bra egentligen att göra så, På ett sätt kan det ju vara bra att skapa sig en egen identiet och inte vara ett med ätstörningen, men å andra sidan måste man ju erkänna att det faktiskt är en själv som tänker och gör alla dessa saker. Kan man verkligen förändra om man inte tar ansvar?

Kommentarer
Postat av: Ebba

Men kan inte vara så, att alla dessa hemska tankar/känslor är för vidriga för att man ska kunna acceptera dem som ens egna? Så därför blir det hjärnspökena, ett monster, som skriker åt en vad man ska göra... För ifall man erkänner att det är man själv, ja då måste man ju inse att man själv provocerar en till ngt som lett till att ens liv har blivit ett jävla svart hål. Men för att svara på din fråga, nej jag tror inte att man kan bli av med en äs utan att erkänna det och ta ansvar. Allt ifrån alkolister till narkomaner måste först och främst erkänna sitt beroende, inse varför man tog till spriten/knarket etc (dvs problemet bakom..) och sedan det berömda steget med att erkänna och be dem man sårat om förlåtelse (ta ansvar för sitt beteende, trots att det var beroendet som ville att man skulle ljuga, stjäla, slå, förstöra familjen etc). Kanske att dra det lite väl långt, men en tillräckligt inrotad äs kan nog till mångt och mycket lika vilket annat beroende som helst...

2009-05-27 @ 07:33:59
URL: http://thelittlethings.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0