Väldigt vackra

Jag vet att ångest sägs vara en flykt ifrån verkligeheten och aldrig har det känts mer sant än nu. Jag har varit sjuk och pluggande de två senaste dagarna, inlåst hemma kedjerökande ifrån mitt fönster. Nu är ciggen slut och jag har saker att göra hela veckan: lektioner i morgon och middag hos mamma, anordna en föreläsning om genusperspektiv på juridiken och gå ut med folk på onsdag och så vidare. Självklart ska all annan tid läggas på studierna för om två veckor är det tenta och det är så mycket att göra. 

I morgon ska jag upp tidigt, åka till universitetet och plugga, möta en vän för lunch och sen ha föreläsningar hela dagen innan jag åker direkt till mamma. Och jag är livrädd. Hur blev det såhär? Jag gömmer mig hemma,;ser på dåliga tvserier (och får ångest för att jag inte pluggar), kedjeröker (och får ångest över cancer) och stannar uppe halva natten och målar fula tavlor. När blev jag så här bräcklig?