Väldigt vackra

Just nu känns saker svåra. Jag vill gömma mig under täcket, isolera mig, gå ner mig totalt och skita i allt. Ta för många tabletter och vakna på sjukhus. Ge upp och låta andra sköta saker för ett tag. Men been there done that. Och inget blir bättre, för livet väntar bara ett tag till och när man slutligen bestämmer sig för att ta tag i saker så har inget blivit enklare, det är samma problem man måste ta tag i. Det är det som är problemet, det finns inga pauser eller dagar när man kan skita i allt. Även om jag gör mitt bästa. Men det är som att simma motstöms och när jag försöker ta en paus så åker jag tillbaka istället.

För övrigt: som alltid har jag en ny strategi för att klara vardagen. Jag tröttnar aldrig.. Nu handlar det om att leva på en budget för matinköp. Det funkar ganska bra faktiskt, jag ska använda 300 kr i veckan högst vilket tvingar mig att planera och sluta impulsköpa vilket oftast inte går så bra ändå. Och när jag vill hetsa så har jag ett skäl att inte göra det som inte tvingar mig att fundera över själva hetsandet. Det är bara nej, jag ska inte bryta budgeten och det kan jag inte argumentera mot. Att ha mer pengar till kläder är ju aldrig fel det heller..