Väldigt vackra

Sociologisk indelning av min juridikklass:
Vi är 300 personer som läser juridik i samma år men under första kursen var vi indelade i smågrupper på 30 pers, det var i de klasserna som vi hade nollning och det är de personerna jag fortfarande räknar som min klass. I början var klassen fantastisk, alla var vänner och alla hängde med alla. Nu är den så uppdelad att det inte är klokt. Vi har:

Stureplanstjejerna, blondindivisionen. De är bara två stycken så de har integrerats med stureplanstjejer ifrån andra klasser. Bor på östermalm. Otroligt ambitiösa, otroligt smala, otroligt trevliga, otroligt svåra att komma nära, otroligt blonda.

Stureplanstjejerna, brunettdivisionen. Ungefär samma som blondinvarianten förutom att de bor längre ut på tunnelbanelinjerna. Fler och lättare att lära känna.

Stureplanskillarna. Lite äldre än de flesta, runt 25 och över. Har startat egna företag innan, kom in på juridik för att de bråkat med byggjobbare, charmiga och blir sleazy och överflirtiga när de är fulla. Hänger en del med stureplanstjejerna, blondindivisinen.

Söderdivisionen: bor på söder eller önskar att de gjorde det. Älskar juridik för juridikens skull, pluggar från 8 till 5 och lyckas vara både ambitiösa och roliga. Besväras av vissa tankar på att de är lite bättre och coolare än alla andra grupper.

Studentkårsgruppen: lika ambitiösa som Söderdivisionen men eftersom de byter öl på Ljunggrens mot öl på Studentpubarna så blir de klassade som nördar. Anser också att de är lite bättre än alla som inte är med i kåren. Lever för skolan, är här från åtta till fem och flyttar sen direkt över till studentkåren eller spexet eller vad dagens aktivitet är. Har integrerat med andra kårgrupper från andra klasser.

De mogna studenterna: är antingen äldre än alla andra eller uppför sig som att de var det. Ser skolan som ett jobb som vilket som helst och lägger inte så stor vikt vid att hitta nära vänner eller gå med i aktiviteter.

Killarna som inte fick plats: Har ingen definierbar gemensam stil, ligger på helt olika pluggnivåer. Tycker om alla och alla tycker om dem. Låtsasbrottas mellan lektionerna.

Och så är det jag. Jag hade en grupp; de förvirrade. Vi var alla lite osäkra på hur vi trivdes med resten av människorna, vi såg alla studierna som ett medel att nå dit vi ville; FN, Amnesty, Greenpeace. Problemet med en sån grupp, oavsett hur mycket jag tyckte om dem, var att alla utom jag har gett upp och slutat. Dålig investering. Så nu lallar jag runt mellan alla grupper och det är helt okej, pratar med alla, tycker om de flesta. Men visst blir jag lite avundsjuk när jag ser hur nära de är varandra, närmre än jag kan eller för den delen vill komma. I sådana stunder glömmer jag liksom mina vänner utanför skolan och blir än en gång mitt blyga fjoronåriga jag vars fasa är att inte ha någon att sitta bredvid på lunchen. Skärpning? Ja.