All she wants is a boyfriend, she gets one night stands
Borde det inte vara så att om man som jag varit med om mycket stora grejer borde beröras mindre av banaliteter? Som att han från i helgen inte hört av sig och jag tror inte att han kommer att göra det. Varför ska jag bli så förstörd av det? Jag har varit med om värre. Men istället blir det en enorm grej och jag sitter hemma och låter bli att plugga och äta och kedjeröker istället. Att jag är sjuk hjälper ju inte precis.
Pluggar tredje terminen i uppsala :P
Vi har ju terminstentor, inte uppdelat i block som ni med flera småtentor, och vi har lite mer dryga wannabe-stureplan än the real deal typ... men men..
Hur trivs du med det hitils? :)
(älskar lily allen, fy fan det börjar bli lite läskigt vad mkt gemensamt jag har med dig..)
Hm, låg du med den här killen i helgen? Och nu hör han inte av sig fast du hade önskat det – surt läge.
Visst kan det kännas underligt att man kan bry sig om något litet så mycket, när man har varit med om stora tragiska händelser. Men jag tror att det kan vara lättare att "fästa sig" vid mindre sorger på något sätt, de stora är väl liksom alldeles för svåra att hantera. Till och med de "små" kan vara jobbiga ju.
Men du kommer träffa fler killar, det tror jag nästan helt säkert : )
shit...
