Väldigt vackra

Den här veckan har jag:

• Lagat middagar och ätit glass tillsammans med K
• Ätit med stora vänfamiljen på en restaurang som hade vegetarisk jättehamburgare som enda vegomaten
• Glömt lunch till skolan två dagar och köpt falafelmackor

Det hade jag fan inte klarat av för ett år sedan. Men det känns jättebra. Maten har gått okej den senaste tiden men mest för att jag tillåtit mig själv ganska mycket. Inget jag vill göra för resten av livet (inte förbjuda såklart men att äta godis flera gånger i veckan mår ingen bra av) men jag behöver det just nu. Att hamna i en hetsfas, som jag gjorde lite smått för någon vecka sen, är lite som att hjärnan får för sig att man brutit benet. Hjärnan är övertygad om att man inte klarar sig utan en krycka (=mat) och att man kommer att gå under om man inte får den. För att komma ur en sådan period så funkar det inte att bara slita undan kryckan, hjärnan är så övertygad att man kommer att falla efter två sekunder. Istället ska man låta den finnas där men på ett kontrollerat sätt under några dagar, och det är precis vad jag gjort sista tiden. Jag har ätit godis men på mina villkor. Det har varit planerat och helt okej, och sakta men säkert tröttnar hjärnan och inser att det var ju inte så jävla spännande ändå. Just den här gången gör jag det extra länge, dels för att jag är lite nervös för att komma in i nåt dumt igen nu när jag är så mycket friskare än  någonsin, och dels för att jag ju ska vara bortrest i tre veckor från och med måndag. Det kommer att innebära alla måltider tillsammans med min mamma och att aldrig få laga egen mat utan att alltid äta på restauranger. Läskigt som fan, speciellt med en mamma som alltid tjatar om hur onyttigt saker är, och därför vill jag vara så avslappnad som möjligt innan så att jag klarar det. För klara det ska jag, okej?