Efterord
Så fortsatte jag plugga och hade föreläsning där jag träffade folk jag tycker om, och allt blev bättre. Jag ska börja hålla koll på detta, fick en tanke idag om att mina nojjor blir starkare när jag inte träffat någon på ett tag. Igår pluggade jag hemma och hade ingen mer social kontakt än småprat med folk i affärer, och idag fick jag tokpanik. Det låter ju inte helt ologiskt att det skulle kunna ha med varandra att göra, men som sagt får jag hålla koll på det. Är det så blir det lättare att rationalisera bort ångesten och voila; ännu ett steg mot att må bra.
Min andra insikt är att låta saker och ting ta tid. Det är så självklart och så lätt att förstå men inte lätt att verkligen leva efter. Jag vill så gärna vara frisk och må bra precis nu nu nu men jag måste inse att även om jag mår bättre än någonsin så är det en lång väg kvar. Och den tiden det tar är värd det, absolut. Så nu inser jag att jag kommer att vara sjuk i år också, men kanske inte 2011.
Det är en fin gräns mellan att acceptera att jag fortfarande är sjuk och att ha det som ursäkt till att ge upp. Jag vill inte ge upp, jag vill bli bättre och bättre men jag måste förstå att det tar tid och att jag inte kommer att kunna äta och bete mig som alla friska gör på ännu ett tag. Jag måste börja ta mer ansvar för mig själv och hela tiden försöka, inte råka "glömma" att äta eller att rationalisera en enorm godispåse med att det är ju fredagsmys när det egentligen är ångest. Förut höll jag på med massa läxor till mig själv hela tiden men det gav jag upp när jag blev bättre, för att jag tänkte att jag inte behöver det längre. Men det är fel och jag måste förstå det. Det är som vilket beroende som helst, man kan inte sluta försöka när det när en nivå som är uthärdlig, man måste acceptera att det inte är friskt beteende ännu men att det kan bli det. Först då tror jag att det går att bli riktigt frisk.¨
(Och faaan, just när jag skrev detta dök tjejen som läste min matdagbok upp bakom ryggen på mig och försökte smygläsa igen! Fast den här gången blev jag arg så nu fattade hon kanske att hon måste lägga ner)
Hur som, vad jag behöver jobba på just nu:
Att äta regelbundet även om jag inte är hungrig.
Att göra middagar i förväg så att jag inte lagar konstig mat, småäter istället för att äta en ordentlig middag eller låter bli helt och hållet för att jag inte orkar laga mat.
Att få med kolhydraterna i lunch och middag.
Slutligen funderar jag på att utsätta mig för lite egen KBT-terapi och göra en av de läskigaste saker jag vet: ensam beställa mat på typ Max. Gud jag har aldrig gjort det och vet inte om jag klarar det. Men jo det måste gå, jag måste klara att stå och vänta på maten själv och att bära den hela vägen hem utan att försöka gömma påsen i något annat. Hjälp, hjälp, hjälp.
Det är när jag tänker på sådana situationer som jag inser att jag verkligen har en lång väg kvar, sånt ska man klara.
