Tusen tankar
Idag är en dag av otroliga nojjor. Jag orkar inte.
Hade mitt första seminarie på kursen vid nio idag och planen var att gå upp vid sex, vara i skolan åtta och läsa en timme innan. Det gick såklart inte eftersom jag försov mig och vaknade kvart i nio och sprang ut genom dörren. Kom till skolan kvar i tio och eftersom det brukar vara så att man har en kvarts rast i slutet på varje timme så bestämde jag mig för att vänta på den istället för att ramla in mitt när läraren pratade. Väntade och väntade och fick panik över att jag slösade bort tid, så jag gick till biblioteket och smsade en vän och bad henne säga till när de hade rast, så att jag kunde ägna tiden till att plugga och inte slösa bort den helt. Hon har inte svarat vilket har lett till att jag har missat hela mitt tre timmars seminarie, iof har jag pluggat istället men det är ändå inte okej. Varför kunde jag inte bara ha tagit den korta pinsamheten med att komma in för sent? Jag klarar bara inte av det, för mig är det typ det pinsamaste man kan göra. Allas ögon på mig och mina rörelser låter jättehögt i tystnaden, tiden när man tar av sig jackan och tar fram böckerna och tänk om det inte finns någon stol ledig vad gör jag då? Och så vidare och så vidare i alla oändlighet.
Sen fortsätter nojjorna: jag hann inte duscha i morse, luktar jag illa? I lördags kväll var jag jättefull och pinsam eller jag tror inte att jag var det men tänk om. Även om jag var med mina bästa vänner som inte bryr sig, en av dem var hon som ägnade tre timmar åt att kräkas och gråta på nyår och ingen annan dömer henne för det. (Men tänker jag så, så börjar jag nojja över att jag har småretat henne för det några gånger och tänk om hon tog illa upp?) Maten har inte gått så bra och igår pluggade jag för lite, och tänk om killen jag halvdejtar tycker att jag är pinsam av någon anledning (även om han inte såg mig full och han är den som hör av sig mycket mer än vad jag gör).
Och vännen jag smsade om seminariet, varför svarade hon inte? Hon fick ju smset och vet att jag kom till skolan vid tio, hon måste tycka att jag är en idiot som inte kom in, kan ju inte ljuga nu.
GAHHHHHHHHHHHHHHHHH. Så känns det mest.
Borde fokusera på ögonblicket istället. Nu är jag i skolan och pluggar vilket är bra, vi kommer att ha tre fyra seminarier i veckan fram till slutet på april så det är inte hemskt att missa ett, de är inte ens obligatoriska. Ikväll ska jag ringa min bästa vän som precis fått veta att hennes vän har cancer, och att finnas där för henne i ett sånt läge är tusen ggr viktigare än om jag var lite för full i lördags. Idag har maten gått bra och jag har förberett både lunch och middag så det här klarar jag, osv osv osv.
