Dagen efter
Var precis på apoteket. De hade inte vad jag ville ha (vad det var är alldeles för pinsamt för att berätta).
Jag är ovän med mitt apotek, allt på grund av en händelse för kanske två år sedan. Jag smet in med inövad nonchalant uppsyn för att köpa ett dagen efter piller. Jag HATAR att köpa sådana. Inte för att det sker överdrivet ofta men varje gång vill jag ta på mig en vigselring och säga högt till hela apoteket "Jag och min man hade samlag igår och alla tre kondomer han hade på sig sprack. Vi har ju redan fem barn så jag skulle behöva ett piller." Istället för att komma inramlande på söndagsförmiddagen med högklackat och utrunnet smink.
När jag skulle köpa på mitt lilla apotek säger hon i kassan skithögt: "Köper du sådana här ofta eller?"
Jag: "ehhhhhblllaahhh neeehh?" Högröd i ansiktet. Förväntar mig en lektion i etik och moral.
Kassörskan: "För då kan du skaffa ett poängkort."
BAH. Skrämma livet ur mig för ett sketet poängkort.
I Australien är det sju gånger värre. Första gången jag köpte ett piller var jag i Melbourne. Efter att ha funderat ett tag innan jag mindes vad det hette på engelska frågade jag en kassörska. Hon tvingade mig att vänta på chefsläkaren eller vad det nu heter, och så fick jag fylla i ett långt formulär med frågor om mitt sexliv. Samt lämna adress och telefonnr. Förväntade mig att hitta ett demonstrationståg av abortmotståndare utanför. Skamkänslor på hög nivå. När läkaren kom hade han allvarlig uppsyn och pratade länge med låg röst. Jag hade panik; apoteket låg på universitetsområdet där jag bodde vilket innebar att någon av alla 300 människor jag bodde med när som kunde komma in och se mig bli förhörd om hur och när och var jag hade sex.
Till slut fick jag mina piller och inga barn blev det så allt slutade lyckligt, men ändå.
