Ibland
Ibland vill man skriva om kyssar. Om att åka till London och längta med hela kroppen. Om att inte längre tänka, bara känna. Huden blir känslig som fingertoppar och varje gång han oavsiktligt snuddar vid mig är det elektriskt. Sitter han avsiktligt så nära att hans lår snuddar vid mitt eller är det bara en slump? När han låter armen vila på soffan bakom min rygg. När hans fingrar rör sig i små små cirklar på min axel.
Vi pratar båda med andra, jag kan inte vända mig mot honom för hans ansikte är så nära mitt att jag tappar andan. Hans fingertoppar mot min hud, betyder det något eller tänker jag för mycket igen? Ögonblicket är så bräckligt. Jag kan inte vända mig mot honom, inte röra mig alls av rädsla för att förstöra. Jag skrattar och pratar och gör grimaser för min vän och hennes kamera men inombords håller jag andan. Inuti är jag en pinne. Så säger han något jag inte hör och reser sig. Tomt. Min axel bränner. Jag sitter där jag sitter men ser ingen annan än honom, bevakar svartsjukt hans blick för att se om den vandrar iväg till någon annan. Någon sötare gladare smalare roligare.
Hela resan är lika dan. Allt jag gör, gör jag med en baktanke. En önskan att komma närmare, att få honom att skratta. Jag hatar min kladdiga behövande trevande längtan och gör allt för att dölja. Se inte förstå inte, tyck bara att jag är fantastisk ändå. Hur är det möjligt att han inte känner samma när jag är en spärrballong av känslor? Och samtidigt, hur vore det möjligt att jag skulle kunna få nåt så fint?
Efter flyget bussen tunnelbanan säger han hejdå. Kort kram. Jag går hem med ont i magen, analyserar varje steg. Var jag för behövande, förstod han vad jag ville? Jag hatar mig själv för att jag aldrig lyckas vara sval och oberörd. Mest vill jag springa tillbaka och slå honom, skrika att han inte får göra så här. Inte får röra fingertopparna så mjukt mot min axel, inte får lägga armen om, inte får verka så fin och sen bara gå därifrån.
Sen blir det skolvecka och helg och dans dans dans. På efterfesten hos mig lägger han huvudet i mitt knä och min hand är i hans hår. Sen ligger han på min säng och gör en gest för att få mig att lägga mig bredvid. En filt över oss och hans hand smeker min rygg. Jag kröker den som en katt. Vill stanna här, aldrig röra mig mer, alltid alltid stanna här med hans hand på min rygg och de andras prat i vardagsrummet.
När vännerna går är det höjda ögonbryn och menande blickar. Han ligger kvar i min säng och jag somnar med hans andedräkt i min nacke.
Jag vaknar och ser hans lockiga hår på min kudde. Ångesten slår mig i magen. Vad gör han här, vill han något, varför varför varför. Vi kysstes ju inte ens igår. Ett tag ligger jag så, med rivande tankar i magen. Borde gå på toa men vågar inte. När han slutligen vaknar ligger vi kvar och pratar, ingen av oss låtsas om att vi faktiskt ligger i samma säng och att hans arm vilar mot min midja. Vi pratar om allt och ingenting och helt plötsligt kan jag prata med honom som vem som helst. Helt plötsligt är jag inte nervös längre. Orden rinner fram som vatten och jag upptäcker att jag sagt saker jag inte berättar för någon. Med någon dålig förevändning flyttar han sig närmre och håller om mig hårt. I min rädsla för att inte verka oberörd förstör jag nästan hela ögonblicket men bara nästan och hans läppar mot mina.
Vinterdagen kommer och går utanför fönstret, det blir mörkt igen och vi har inte rört oss från sängen. På kvällen ska jag träffa en vän, han följer med och sen skiljs vi åt på bussen på väg tillbaka. På hemvägen är jag glad, trots att vi inte bytt nummer eller sagt något om att ses igen. Jag vet att det nog var enda gången men det gör ingenting, för en gångs skull har en engångsgrej gjort mig endast lycklig.
Ibland vill man skriva om kyssar. Om när han kysste mig i mitt kök på nyårsafton. Vi hade inte setts på tre veckor men när jag en timme innan middagen fick veta att han skulle komma så byggde fjärilar bo i hela mig. Han gav mig en present när han kom trots att middagen inte var hos mig. Han stannade sent sent sent när vi flyttat över festen till min lägenhet och återigen låg han med armen runt mig på min säng när vännerna skrattade i vardagsrummet. Återigen stannade han när de andra vinglade hem. När han kysste mig hejdå dagen efter kunde jag inte sluta le. Dagen efter ringde han. Vi gick på bio och det var bubblor i hela mig.
Ibland vill man skriva om kyssar. Om när han var här i förrgår och kysste mig tills det snurrade i huvudet.
