19/11
Maten firar nu elva dagar! Men jag har haft jättesvårt att äta både idag och igår, har mått illa vid tanken på det. Idag slutade det med att jag satt och åt bregott med fingret, äckligt så in i helvete men det enda jag av någon outgrundlig anledning kunde få i mig. Så även om det gav väldigt mycket flashbacks av hetsätande så var det inte så idag alls.
Back in black
Men som alltid blir det någon sorts emotionell baksmälla efteråt, jag känner mig ledsen och helt förlamad över att vara tillbaka i vardagen med all stress. Jag vill verkligen inte, har noll motivation att göra nåt alls.
Men en sak att vara väldigt pepp över: i tio dagar har jag klarat maten finfint. Det är längre än på länge, nu siktar jag på två veckor.
Nu ska jag försöka ta med mig allt det positiva jag har upplevt i helgen och göra om det till kraft, inte låta saknaden ta över istället. Titta på bilder som gör mig lycklig:
Tentaångest 2.0
Ville mest säga att jag lever, håll tummarna i morgon!
haha!
Dagens, veckans, månadens roligaste: en tjej från min högstadieklass är med i Paradise Hotel. HAHAHAHAHAHA-HAHAHAHAHA! Nu måste man ju nästan titta. Eller nej ändå. Jag var så avundsjuk på den tjejen, snyggast i klassen och tusen vänner och killar. Hon var trevlig när man pratade med bara henne men så fort hennes vänner dök upp blev hon vassa blickar och hårda ord. Skulle vilja säga till femtonåriga jag att livet inte alltid blir som man tänkt sig. Missförstå mig inte, jag ser inte ner på henne för att hon vill vara med på tv även om jag inte förstår det själv, men det är verkligen inte vad jag skulle vilja göra. Så jag skulle vilja säga till femtonåriga jag att det kommer att komma en dag när du är väldigt glad att du är dig själv och inte hon, oavsett hur vacker hon var i nian.
Kräks
Fars dag
Fars dag får mig mer att tänka på morfar. Han fanns alltid där, behandlade mig som en femåring när jag var sexton och köpte godis i prasslande påsar, blev olycklig om jag åt en bulle istället för två när vi fikade. Hans favorittrick var att jaga mig runt huset med en diskborste och skvätta vatten på mig, speciellt när jag precis gjort mig i ordning för att gå ut. På nyår stod han på min mosters balkong och slängde smällare på ungdomarna vid busshållplatsen, när de blev arga gömde han sig bakom räcket och viftade med käppen. Han var gammal, föddes 1908 och hörde ingenting utan hörapparat. Ett av mina starkaste minnen är när jag ramlade från en gunga och slog i huvudet så att det började blöda; han var på andra sidan parken och rusade direkt över. Han sprang, enda gången i mitt liv jag sett honom göra annat än vandra långsamt med sin käpp. Och just det var han för mig, den som trotsar dåliga onda ben och springer så fort han kan när jag behöver honom.
Morfar växte upp på en gård i Småland, de var tolv syskon och hade nästan inga pengar. När min mamma tog studenten grät han för hon var den första i släkten som gjort det. Han hann aldrig se mig ta studenten men jag vet att han var stolt över mig, och hade varit det ännu mer nu.
Min morfar dog vid 96 års ålder, julen när jag var sjutton. Han var frisk och bodde hemma tills en månad innan. Jag träffade honom aldrig den sista tiden, jag vågade inte och mamma sa att han nog inte ville att jag skulle se honom så heller. Han ville vara den starka i mina ögon, och det var han och det är han. Det är honom jag tänder ett ljus för ikväll, min superhjälte.
Ingenting
Bebis
I förrgår kom jag på att jag inte haft mens på sex veckor. Nog för att jag har oregelbunden mens men sex veckor är tillräckligt för att göra till och med mig paranoid. Så jag ägnade en dag åt att föreställa mig ett litet elakt barn i min mage. Det värsta var att tänka på samtalet med vem man nu pratar med när man vill ta ett piller och sluta vara gravid. "Vem är pappan?" "Eehh, det är antingen mitt ex eller hans kompis"
HAHAHAHA! Hur bra låter det? Killen jag gillade väldigt mycket för ett tag sen är alltså en kompis till mitt ex, och nu ska de tydligen dela lägenhet i vår. Prefekt, jag kanske ska presentera dem för andra jag har legat med och så kan alla bo i ett stort hus tillsammans? Väldigt praktiskt.
Hur som, tillbaka till graviditetsparanoian. Jag köpte ett test i mataffären och kissade på det (och på min hand) och ägnade fem ångestfyllda minuter åt att stirra på ett litet blått streck. Men det blev inte två streck = inget elakt foster i magen. Tack så mycket. Borde ligga med någon för att fira kanske?
Pepp och Depp
Nästa vecka blir ganska intensiv tror jag, har tenta på torsdag så det blir massa plugg till den, Amnesty och Greenpeacemöte, massa inbokat med vänner och en vän från Australien som är på rundresa i Europa kommer till Stockholm, Placebokonsert på fredag och på lördag morgon beger jag mig till London med fem jävligt bra människor. Så intensivt men väldigt kul. (Ylva svarar på ditt mail när veckan är över, jag är lika seg som du :P)
Orkar inte med ångest idag men jag klarar mig, jag har två sorters ångest; en handlar om mat och min kropp och den är jävligt jobbig eftersom den oftast leder till hest eller svält, och en som är mer generell och som oftast inte har något uppenbart skäl. Har den senare varianten idag och den är jävlig men lättare att hantera.
På vägen hem ifrån en fika med två vänner stannade jag vid en mataffär och kom hem med pannkakor, spraygrädde, frallor och choklad. Jag vet vad ni tänker? Men nej! Åt pannkakor med lite grädde till lunch, en fralla till mellis och linsgryta med mer bröd till middag. Drack lite varm choklad med grädde och ätit lite vanlig choklad men inte ens hälften. Inte det minsta hetsigt, inte alls. Åt bara vad jag kände för och har ingen ångest över det alls! Jag är lycklig. Skulle jag räkna efter så tror jag inte ens att jag kommit över dagsbehovet.
Och tentan, min förra alltså, som jag var osäker på om jag klarat gick jättebra! Bättre än för 70 % av klassen och det med två veckors svinis. Bäst!
RosaBlått
Kulturtant
4/11
Så idag har varit en total waste of makeup, har inte gjort ett enda skapande gram; inte pluggat inte varit i skolan inte tränat bara gråtit. GAH jag har inte tid med sånt här med tentan om en vecka.
Ska försöka lugna mig nu och planera min mammas överraskningsfest, hon fyller 60 i december.
3/11
Jag har fått extrem rutin på mitt liv, nästan lite skrämmande. Går upp vid sex, skola från åtta till tio, biblioteket till tre i alla fall, träffar någon och pratar bort lite tid, hem, tränar kanske, äter middag och somnar vid tio/elva. WTF?
Aja, jag klagar inte. Kan vara skönt att ha det så här ett tag.
Maten har gått jättebra, jag drömmer om att ha tio dagar i rad märkta med B (för bra, fantasin flödar) i min kalender. Då får jag en ny klänning tror jag bestämt.
Min helg
Och det bästa av allt, var hemma hos mamma idag och jobbade lite med bokföring (fast mest kollade vi på Eddie Izzardklipp på Youtube). Hon hade köpt en ny symaskin och gissa vem som fick den gamla? HEPP!
31/10
(Vill inte skriva om att maten igår gick åt pipan men måste för är det ärligt ska det vara. Inte hets men sjuk tröstätning eller vad det nu är) Men idag gick den jättebra, åt pannkakor med hallon och vaniljkesella till middag och nu äter jag en liten skål godis som aldrig tar slut eftersom jag glömmer den hela tiden och gör annat. Helt fantastiskt för att vara en dag när jag är helt själv utan planer, sådana dagar brukar aldrig funka. Så trots gårdagen känner jag mig hoppfull.
Hoppas ni har en jättebra kväll, vare sig ni är hemma i mjukiskläder eller på dansgolvet med låtsasblod i ansiktet!
Första veckan med 2000 kcal
Jag har ätit garanterat mer än jag borde i alla fall tre av dagarna men jag har inte hetsat någonting alls. I går ville jag verkligen, i ett försök att "botgöra" att jag ätit en gång till under natten när jag inte kunde sova så försökte jag äta mindre nästa dag, skitdåligt såklart. Träffade gamla klassisar och tittade på när de åt bullar, helt värdelöst. Så när jag åkte hem vid fem var jag skittrött efter en väldigt intensiv skoldag och för att jag inte sovit, hungrig som fan och såklart var jag tvungen att gå in i mataffären och köpa frukost. Och gud vad jag ville köpa massa skit men NEJ. Jag köpte och åt en pingvinstång och typ tio mandlar med choklad och så åt jag middag och var nöjd. Stolt över mig själv.
Veckan har varit jättesvår, jag har pendlat mellan att vilja dra ner på kalorierna till ingenting och att tänka "skitsamma jag kommer aldrig att vara smal ändå" och vilja äta allt som finns. Men att ha ett kalorimål har hjälpt mig att äta mycket mer under dagarna, vilket har gjort att när jag sen på kvällen velat äta för mycket så har jag gjort det lite, men det har aldrig slagit över i hets för kroppen är ändå ganska nöjd. Så absolut ingen perfekt vecka men på det hela taget ett bra första försök och nästa ska bli bättre hoppas jag.
När det gäller resten av livet känner jag mig bara less. Less på det mesta, men egentligen ska jag bara bita ihop, göra vad jag behöver göra och uppskatta allt fint som finns i mitt liv. I helgen ska jag nog bojkotta alla fester och drinkar och gosa ner mig med filmer, ta promenader, plugga och städa mitt hem. Behövs, det ser ut som skit.
28/10
Idag känner jag mig så tjock att det inte är klokt. Vill egentligen gömma mig under täcket men har lektioner hela dagen och sen ska jag träffa vänner så jag får snällt stå ut. I ett försök att känna mig snygg i morse tog jag på min favoritkläder som också är väldigt tighta och i mitt uppblåsta tillstånd funkar de inte alls. Det bara väller, jag sitter med vinterjackan svept om de värsta delarna.
Jag vet ju egentligen att det finns logiska förklaringar till min tjockhet.
-
Jag ska ha mens snart, I alla fall tror jag det. Varför är det så att jag varje månad blir uppsvälld innan mens men varje månad vägrar jag fatta att det är därför utan tror att jag växt ur halva min garderob över natten? Sen blir jag lika lycklig varje gång det försvinner efter några dagar.
-
Jag sov inget i natt och det gör min mage sur vilket gör att den blir uppblåst (sexigt värre)
-
Eftersom jag inte sov i natt blev jag hungrig och åt en extra måltid vilket gjorde att jag kom över 2000 kalorier eftersom jag räknat med att middagen var sista måltiden = mår psykiskt dåligt och ögonen får för sig att jag är tjock.
Jag vet allt detta men varför sitter jag ändå bara och gör upp planer på hur lite jag ska äta?
Min klass
Sociologisk indelning av min juridikklass:
Vi är 300 personer som läser juridik i samma år men under första kursen var vi indelade i smågrupper på 30 pers, det var i de klasserna som vi hade nollning och det är de personerna jag fortfarande räknar som min klass. I början var klassen fantastisk, alla var vänner och alla hängde med alla. Nu är den så uppdelad att det inte är klokt. Vi har:
Stureplanstjejerna, blondindivisionen. De är bara två stycken så de har integrerats med stureplanstjejer ifrån andra klasser. Bor på östermalm. Otroligt ambitiösa, otroligt smala, otroligt trevliga, otroligt svåra att komma nära, otroligt blonda.
Stureplanstjejerna, brunettdivisionen. Ungefär samma som blondinvarianten förutom att de bor längre ut på tunnelbanelinjerna. Fler och lättare att lära känna.
Stureplanskillarna. Lite äldre än de flesta, runt 25 och över. Har startat egna företag innan, kom in på juridik för att de bråkat med byggjobbare, charmiga och blir sleazy och överflirtiga när de är fulla. Hänger en del med stureplanstjejerna, blondindivisinen.
Söderdivisionen: bor på söder eller önskar att de gjorde det. Älskar juridik för juridikens skull, pluggar från 8 till 5 och lyckas vara både ambitiösa och roliga. Besväras av vissa tankar på att de är lite bättre och coolare än alla andra grupper.
Studentkårsgruppen: lika ambitiösa som Söderdivisionen men eftersom de byter öl på Ljunggrens mot öl på Studentpubarna så blir de klassade som nördar. Anser också att de är lite bättre än alla som inte är med i kåren. Lever för skolan, är här från åtta till fem och flyttar sen direkt över till studentkåren eller spexet eller vad dagens aktivitet är. Har integrerat med andra kårgrupper från andra klasser.
De mogna studenterna: är antingen äldre än alla andra eller uppför sig som att de var det. Ser skolan som ett jobb som vilket som helst och lägger inte så stor vikt vid att hitta nära vänner eller gå med i aktiviteter.
Killarna som inte fick plats: Har ingen definierbar gemensam stil, ligger på helt olika pluggnivåer. Tycker om alla och alla tycker om dem. Låtsasbrottas mellan lektionerna.
Och så är det jag. Jag hade en grupp; de förvirrade. Vi var alla lite osäkra på hur vi trivdes med resten av människorna, vi såg alla studierna som ett medel att nå dit vi ville; FN, Amnesty, Greenpeace. Problemet med en sån grupp, oavsett hur mycket jag tyckte om dem, var att alla utom jag har gett upp och slutat. Dålig investering. Så nu lallar jag runt mellan alla grupper och det är helt okej, pratar med alla, tycker om de flesta. Men visst blir jag lite avundsjuk när jag ser hur nära de är varandra, närmre än jag kan eller för den delen vill komma. I sådana stunder glömmer jag liksom mina vänner utanför skolan och blir än en gång mitt blyga fjoronåriga jag vars fasa är att inte ha någon att sitta bredvid på lunchen. Skärpning? Ja.
27/10
Inte på nåt stort, mest på mitt jävla ex. Alla säger hela tiden hur fantastiskt det är att vi är så bra vänner, och det är det. Ingen av oss har några känslor för varandra och vi klarar av att vara vänner och till och med disskutera varandras ragg utan att bli det minsta svartsjuka. Men det hindar inte honom att vara irriterande som satan. Han ställer in hela tiden när vi ska ses och ägnar tiden när vi ses åt att prata om tjejer som är intresserade av honom (bara två den här veckan, han har lugnat sig en aning). Finns i alla fall ingen risk att jag vill ha tillbaka honom när han blir tristar för varje vecka. Haha.
Min allmänna irritation växte av att inte få se nya How I met your mother och av att ha tusen saker att plugga som jag inte fattar. BAH. Sitter och trycker i mig nötter för att komma ikapp kalorischemat. Åh hå jaja
26/10
Ehh..
Ska bara förstå mina briljanta tankegångar också.
Åt för mycket igår gjorde jag med, men ingen hets bara allmän bakisdag. Jag och M gjorde tour of the graves of 09: vi åkte runt till kyrkogårdar och hälsade på hennes mamma och min morfar bland annat. Fint och kallt som fan. Sen åkte hon till en annan vän och jag veckohandlade utan att ha ätit så värst; därav bakisätandet senare på dagen.
Annars fortsätter jag med min kalorikoll och jag gillart INTE. Speciellt som idag när jag inte kom upp förrän halv tolv och då skulle smälla i mig massor under dagen för att få upp kalorierna. Gick i alla fall tillslut tror jag. Vet inte alls vad det gör med vikten för jag vågar inte väga mig på ett tag, men i det långa loppet så vet jag ju att 2000 om dagen är mycket bättre än kanske 1500 om dagen och sen hets två gånger i veckan. Nej tack. Men just nu känns det skit. SKIT SKIT SKIT
Har massa i skolan och det känns inte som att jag fattar, den vanliga ångesten över att inte ha vänner i klassen gör sig påmind och så är det den där människan som jag träffade i lördags och inte får ut hur huvudet. Försvinn, jag har inte tid!
